daysleeper

jag önksar att alvedon hjälpte.

det är nästan så att det inte var värt det. eller okej, det var en lögn men jag kommer aldrig att utsätta mig själv för det här igen, aldrig. smärtan är för kvävande, för djup för att jag ska våga lämna ut mig själv såhär igen. jag vill kasta talrikar i golvet och skrika högt. jag önskar att det hjälpte, att det tog bort det här som leker i mitt bröst, det obehagliga som gör det svårt att leva.

jag saknar hans närhet och han lukt. 
jag saknar hans händer och hur de tog i mig.
jag saknar hans sätt att se på mig och se honom le.
jag saknar honom. jag saknar dig, världens vackraste pojkvän!
                                                       (världens vackraste ex-pojkvän)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0