I was made for you

snaaaaart kommer datorn med bilder och musik!! som jag längtar!


nu är jag så trött så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. mina ögonlock blir allt tyngre & tyngre och min rygg bara kutar ihop så fort jag försöker sitta rak i ryggen. borde sova men jag vill inte. ska spendera natten lång med serier och nästan somna fram till det att jag faktiskt ska sova för då har jag piggnat till igen. låter som en plan.
imorgon blir vädret kanon och jag vill bada, badaaaaa!!

glad tjej förresten!

illamående enda ner i tårna och ändå vill jag ha något. jävla hormoner alltså ..

jag vet inte va jag vill säga. jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att få det jag inte vet vad jag vill säga sagt. jag vet inte ens om den där meningen var korrekt svenska men okej. idag kan man nog kalla mig lite dum, jag vet inte.
jag tror jag är rätt nöjd med nu. i alla fall under dagtid. kvällar och nätter är en annan femma. jag känner mig ensam men jag tror att jag börjar komma över det nu. det jag inte kan bestämma mig för om det var ett misstag eller inte, det verkar luta åt att det inte var ett misstag, eller så är det ett misstag som jag vill göra om för tro det eller ej så mår jag bättre utav det. jag känner mig mer till ro och jag saknar inte lika mycket. nu vill jag bara ha mer av misstaget som inte var ett misstag och endast det - plus lite vänskap kanske. annars skulle det nog kännas fel. men jag tror att det börjar bli bra- under dagarna i alla fall.

jag har väldigt svårt att bestämma mig för om jag har gjort mitt livs största misstag eller om det här faktiskt är bra. det känns hur bra som helst större delen av tiden men sen ibland så slår det till och jag kan inte andas. nu vill jag ju bara ha mer hela tiden. älskar att jag krånglar till det så mycket för mig själv.

det spöregnar, snart kommer säkern åskan.

jag vill men jag kan inte. jag vill inte riskera att förlora någonting för att jag vill ha mer. för jag vill ha mer, jag vill ha hela, allt! åh, det här bådar inte gott ..

eller kanske inte ..


mitt huvud värker och jag fryser. ska nog ta mig en tupplur snart och sen hoppas att suget efter salt ger sig av. eller så kanske jag tar ett jätte varmt bad. eller båda.

ju mer jag tänker på det ju mer lockande låter det och framför allt så känns det så vettigt. kanske det blir en flytt till göteborg. tanken skrämmer mig självklart lite men det kanske är precis vad jag behöver för att ta mig själv igenom allt som ligger och surrar. aa, kanske. göteborg.

helvetet på jorden ..

mina ögon svider, hela min kropp också. efter två timmar i sängen med tidningar och choklad blir det nog sängen igen - fast med house. jag fryser och vill inte leva här längre. jag kanske borde flytta. skaffa mig ett jobb, jobba som en dåre och sen flytta. det vore fint och välbehövligt. jag behöver komma någonstans där saker som en tunnelbana mot vällingby inte gör ont. i alla fall för en stund för jag börjar få väldigt svårt för den här staden och för människor (läs människan) i den.

igår var en hemsk dag och exakt fyra månader sedan. idag är bättre, jag kan till och med säga att det är en bra dag. jag känner mig lugn men lite pirrig och framför allt glad! nu måste jag hitta på något för kvällen så det kanske håller i sig en liten stund också, yes.

Oskar Linnros – Din mamma

åh dessa jävla drömmar, varje natt! jag vaknar av solen i ögonen och det första jag känner är hur bröstet snör ihop sig och jag får svårt att andas. vem vill byta liv med mig?! 

ätnligen börjar dagen lida mot sitt slut. gick upp halv fem, jobba till ett. jag är helt slut efter en här dagen. har gått runt som i en bubbla hela dagen. har lyckligtvis hunnit mysa lite med isabelle men nu börjar verkligheten knapra på mina tår och jag har svårt att veta om jag kommer kunna skingra tankarna så väl att jag kommer kunna somna. om inte så blir det väl house natten lång - som vanligt. godnatt folk!

jag saknar dig!

jag vaknade för snart tre och en halv timme sen, gick upp för snart tre timmar sen. jag tog ett fruktansvärt långt bad i vatten som snabbt blev för kallt och tömmde en stor kopp kaffe men är fortfarande så trött att hela min kropp sjunker ihop och ögonen fortfarande känns grusiga. det var länge sen jag var så här trött och det är bara en försmak av hur trött jag kommer att vara imorgon då klockan kommer vara ställd på fyra, bussen går vid sex och jag ska infinna mig vid en arbetsplats, som jag hoppas kommer vara min efter imorgon, klockan sju!

hela huset sover nog fortfarande och vädret är grått. det skulle nog kännas bättre om någon satt uppe med mig och hjälpa mig koka upp mängder av kaffe, det skulle nog även kännas bättre om jag inte gråtit mig till sömns av längtan efter att ha små kikat på dagboken som min syster så vänligt drog igång innan hon somna. mitt huvud är tungt och jag saknar något. jag lever med en klump i börstet som är större än någonsin och nu orkar jag inte mer än att hålla tummarna för att den här tröttheten ska ge vika.

det springer runt en våldtäcksman häromkring. inatt våldtogs en flicka på väg hem från tunnelbanan 10-15 minuters gångavstånd ifrån mig. det är obehagligt och snart kommer jag nog inte våga mig ut.

vädret är grått och dystert idag, det betyder alltså att jag är precis likadan och jag har gjort en ny lista på spotify för att "hylla" denna mörka stund. går det att vara mer dyster? mitt rum är i alla fall nästan nystädat och min säng är nybäddad i rött och snart ska jag väl bädda ner mig där med antingen en bok jag läst i alla fall fem gånger eller en film jag sett två gånger eller så kanske blir det house som vanligt med avsnitt jag kanske eller kanske inte har sett förut. först ska det dock bli mat och tro det eller ej så tänker jag smälla i mitt köttbullar fullkomligt frivilligt.

min näsa gör ont, det liksom sticker i den. mitt huvud gör också ont, min mage gör sig lite illa. allt är som vanligt alltså. kanske bortsett från näsan för den brukar faktiskt inte sticka.

jag vill få något sagt, jag vill skriva exakt vad som rör sig i mitt huvud men det är svårt för det är knappt att jag förstår alla ord som snurrar runt där och jag vet inte alls vad de skulle betyda. det enda jag vet säkert just nu är att jag inte kan lita på mig själv, jag kan inte lita på att vad jag känner är 100 och därför kan jag inte heller lita på mitt omdöme. det ilar i mina vener av obehag och två av mina tio fingrar känns som is. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. jag vet inte om jag vill ha gammalt eller nytt. jag vet inte om jag kämpa längre, jag vinner ändå aldrg. varför ska jag ens bry mig längre om ingenting längre är som det var?

jag visste inte att det kunde göra så ont igen. jag trodde det var över men det är tillbaka och starkare. jag älskar dig fortfarande och jag hatar mig själv för att jag gör det. jag vill hata dig, aldrig mer vilja se dig, aldrig någonsin tänka på dig men det är inte så - jag älskar dig, jag vill alltid vara med dig och jag tänker på dig konstant. bara för att citera håkan: jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

snutte?!
fan ta dig!

tre dagar kvar sen är det över - jisses!
veckan är fullspäckad med utspring, mottagningar, leka make up artist och tillslut min egen student. det känns så jävla skumt, aldrig mer behöva gå i skolan, måste skaffa sig ett jobb och tillslut kanske även fara hemifrån. aaahhh!!