I was made for you

kan inte den här fökylningen bara dö ut snart? jag skäms när jag sitter på tunnelbanan och snorar som om jag vore sex år gammal, det är pinsamt. inte vill man gärna sitta där och blåsa ut halva hjärnan när folk är i närheten. kalla mig pryd men det är äckligt. jag börjar typ få andingsproblem också eftersom det inte spelar någon roll hur många gånger jag snyter mig, det börjar ändå rinna efter två sekunder och så måste man gå och dra in hela tiden, man blir ju yr till slut.

nog om de, igår var en fin dag som spenderades med angelica. den var ytterst behövlig om jag får säga det själv. massa skratt & te & prat. puss på det!