I was made for you

jag vet att det skedde av en anledning, även om jag tror att det skulle gå att jobba på anledningen och få det att fungera så känns det som att det inte skulle räcka. det gör ont att tänka så, det gör ont att tänka på allt insom området. det gör ont att veta att det kanske finns någon ny, någon bättre men det som gör ondast är att om två månader kommer det vara slut, över. även om det gör ont att möta det varje dag så känns det fruktansvärt att aldrig mer behöva möta det. allt gör ont nu, varenda tanke, varenda syssla, varenda rörelse. men jag antar att det kommer gå fortare om två månader. jag vill att det ska vara över nu. jag hatar det här.