I hope i never get lonely
idag fick jag klart ett skolarbete, jag kan jag också. nu är det bara sex kvar och hälften av dem är redan halvklara så det känns helt okej. imorgon ska jag skriva rapporten till mitt projektarbete sen kan jag vila i en dag och börja plugga inför ett av två skriftliga prov. 
jag har börjat fundera i konstiga banor som gör mig otroligt förvirrad. och det dumma är att egentligen tänker jag inte iu konstiga banor, jag tänker i väldigt bra banor egentligen. även om det gör ont nu så kommer det gå över fortfare på så hör vis. men sen kanske jag bara tänker såhär eftersom det var så många dagar sen jag var tvungen att möta smärtan sådär face to face. men det här går bra, det är i alla fall framsteg. det börjar lätta. jag gråter inte längre varje sekund av varje dag. 
we all wanna be big, big stars, but then we get second thoughts about that
