I was made for you

jag känner mig så otroligt splittrad just nu. jag är stressad, trött, ledsen, arg, hjärtekrossad, nära döden men samtidigt kan jag inte låta bli att liksom skrika ur den lycka jag känner just nu i form av sång och dans. jag blir så glad av vädret och min nyfunna musik och av min absolut finaste angelica, som förövrigt är den som håller mig vid liv just nu, att jag inte kan sitta riktigt still. men samtidigt som jag känner den här lyckan vill jag bara skrika ut allt det onda i min kropp och slänga mig ner på golvet och gråta tills jag är helt uttorkad. jag är så less på min sömnbrist också. jag förstår inte, jag sitter och gäspar som en och annan idiot i tre timmar sen när jag äntligen ska få krypa ner i sängen ligger jag vaken i yttligare tre timmar innan jag faller in i en lätt sömn som jag hela tiden vaknar ur. JAG ÄR SÅ JÄVLA LESS! mm. jag vill att allt bara ska sluta nu, bara sluta. jag vill sluta nu, sluta känna saker. jag vill bli helt tömd på känslor om så bara för en liten stund. bara för att jag verkligen hatar att se dig, bara för att det hugger till i hjärtat varje gång jag ser dig, varje gång du ler. jag är så trött.