blackbird

illamående enda ner i tårna och ändå vill jag ha något. jävla hormoner alltså ..

jag vet inte va jag vill säga. jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att få det jag inte vet vad jag vill säga sagt. jag vet inte ens om den där meningen var korrekt svenska men okej. idag kan man nog kalla mig lite dum, jag vet inte.
jag tror jag är rätt nöjd med nu. i alla fall under dagtid. kvällar och nätter är en annan femma. jag känner mig ensam men jag tror att jag börjar komma över det nu. det jag inte kan bestämma mig för om det var ett misstag eller inte, det verkar luta åt att det inte var ett misstag, eller så är det ett misstag som jag vill göra om för tro det eller ej så mår jag bättre utav det. jag känner mig mer till ro och jag saknar inte lika mycket. nu vill jag bara ha mer av misstaget som inte var ett misstag och endast det - plus lite vänskap kanske. annars skulle det nog kännas fel. men jag tror att det börjar bli bra- under dagarna i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0